plus/negativt

Så alla har mer eller mindre bra sidor av oss själva. Jag kan exempelvis prata lätt med människor (vilket ibland också kan vara en nackdel), komma på saker att säga hyfsat fort, ställa upp för andra och ta hand om andra. Min nackdel är att jag har oftast svårt att uttrycka mig om jag mår lite sämre, eftersom det "dåligt" att må dåligt - förstår du hur jag menar? Så oftast går jag runt och sparar känslorna i mig: lite nedstämdhet där, lite arg på världen här. Och BAM så händer något och POFF så är det kört, så är jag svinförbannad, asledsen och vill slå sönder saker (tack och lov för alla prydnadskuddar). Och så fort jag börjat gråta eller blivit arg för något så SVOSCH så kommer alla känslor på en gång. Är jag arg för jag glömt något så blir jag arg för världssvälten, att jag presterade dåligt i skolan för fyra år sedan, att världen är orättvis och att våren inte trängt sig fram än. Det är ju icke normalt att bli så arg/ledsen för saker som jag inte kan påverka eller redan borde ha släppt. Är det lilla psm:en som smugit sig tillbaka? Som ligger och spökar för mina hormoner som åker bergodal bana bland närvtrådarna i hjärnan och säger "HOHO nu är det dags att freaka loss!". Eftersom jag är medveten om att jag "blir sånhär" så vet jag oftast hur jag kommer att regera när det väl kommer, men stackars Axel har ju ingen aning vad jag håller på med när det inte finns någon mjölk i kylskåpet - då blir det kuddkrig med golvet. Idag ska jag ha på min fuck the world tröja med en arg brud som står och skriker. En allmän varning att kanske vifta godis framför mitt ansikte innan man talar till mig, för att se hur jag regerar.