tre år går fort. jag tycker tiden går himla långsamt men när den 2a december kommer gående runt hörnet inser jag att nae, tiden går inte långsamt. den rusar iväg. fort går det och jag hinner knappt reagera. men idag ska jag stanna upp och tänka. och kanske inse att jag borde ta vara på livet och inte låta de gå långsamt förbi utan att jag reagerar. kanske är det dags att inse att jag kan göra precis vad jag vill nästan när som helst. egentligen kanske det är dags att ruska av sig regnvattnet och tina upp inombords.

Linus, du kommer alltid finnas i våra minnen. Du kommer aldrig bli bortglömd.