jag ser fram emot den dagen då jag slutar bry mig.
då de valen jag gör inte beror på dig längre, och de gör de väl helt nu inte heller.
det har faktiskt blivit bättre.
men jag trodde egentligen det skulle gå över ganska fort ändå.
men fortfarande gör det ont. Inombords.
p ställen jag inte ens trodde att det egentligen kunde göra ont på.
Konstant huvudvärk är en sak men när det faktiskt gör ont i bröstet och det känns som om det fattas något... Då. Är det illa.
Jag vet inte vad jag ska göra. Eller vart jag ska ta vägen.
Så jag försöker leva fort. vara igång, slippa tänka... and so on.
du fattas mig. och du kommer aldrig tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar