tisdag 23 november 2010

det som känns värst är att förlora en vän. Eller något jag trodde var en vän. Någon som jag verligen kunde berätta allt för. som kunde berätta för mig. vad som helst. när som helst. det som känns värst är de jag förlorat. saker jag sett fram emot. förhoppningar. det som känns värst är att jag släppte efter. och lät mig sprudla ut. som en fontän av känslor. lycka glädje hopp tro kärlek. det som känns värst är att jag kanske var blind. kanske inte såg. lät mig hoppas förmycket. det som känns värst är att stirra på min telefon. och tro. jag kan inte låta bli. det värsta är att det gör ont. fysiskt ont. det smärtar. det svider. det river. och klöser. och jag vet inte vart jag ska ta vägen. och jag står inte ut. det värsta är att det inte gått ens trettio dagar. resten av tiden då? alla andra nätter? det värsta är att det känns som löjligt. och att jag bara låter allt vara. för jag vet inte hur jag ska tackla det. jag vet inte hur jag ska slå tillbaka.

Inga kommentarer: