wow.

och bara sådär så ändrades allting. igen.

helt oförberedd.

tagen på sängen med fingrarna i kakburken på bar gärning.

jag är upprymd. kan inte riktigt tänka klart.

det känns som om ett litet tunt genomskinligt tygstycke har sänkts över mig och det går inte riktigt att få kontakt med mig. jag tittar på världen, hör vad andra säger men kopplar inte. kan inte heller svara. för jag är försjunken i mina egna tankar. och oj så stora tankar jag har. så många. på en gång. så fort jag kommit på något så poppar det upp femton saker till. det pirrar i magen. jag har saknat den känslan faktiskt...

nu förändras allting. igen.