Jag börjar bli välidgt arg på världen, min värld och den som jag inte ens upplever själv.

Det är så jävla orättvist att vissa inte ens har vatten att dricka, mat att äta eller tak över huvudet. Jag hatar det när någon man känner dör, helt oväntat eller alldeles för unga, bara så där. JAG ORKAR INTE GÅ PÅ NÅGON BEGRAVNING TILL. Och samtidigt tänker jag, vissa som dör lämnar inte så mycket som ett avtryck efter sig: eftersom ingen saknar dem eller bryr sig alls. Det gör mig upprörd att jag av alla människor stör mig på små och oväsentliga saker, när flera tusen människor dör i just denna sekund.

Men samtidigt, hur mycket ska man bry sig? Hur upprörd ska man vara för att ens kompis kompis tar livet av sig, jordbävningen i Haiti eller känslan av att jag hatar prov och läxor när det finns fler tusen som skulle döda för att få gå i skolan??

Ett mörkt moln har börjats forma ovanför mitt huvud, jag kan känna de första små fina regndropparna. Snart kommer stormen, och jag hade rått er med att springa.