Vart går gränsen mellan att se till att man är frisk till att man blir klassad som en hypodondriskperson?
Tänk om jag struntar i att gå till doktorn när jag har ont i höften, för folk säger jag är löjig och sedan visar det sig att det är en typ av cancer och jag har månader kvar att leva? Vad kommer personen tänka om sig själv då? Jag som lyssnade och inte gick till doktorn i ett tidigt skede.
Jag har svårt för att avgöra när det är läge eller inte. Eller vad jag som ensam individ kan kräva av sjukvården när jag väl är där. Jag kommer fortsätta gå till doktorn när jag tror det är något, hellre en gång för mycket än en gång för lite.
x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar